Promenader och nyckelhålsmärkning

Idag har jag sovit som en stock! Vaknade klockan tre när larmet på mobilen ringde mig. Antagligen välbehövligt efter veckan och helgen som varit. Igår på träningen drillades våra elever inför deras kommande gradering, då de får en chans att avancera bland graderna och ”ta ett nytt bälte” som det heter. Då fick jag chansen att krossa lite plankor också, vilket alltid är kul. Det må låta sisådär men man får en härlig känsla varje gång man klarar att slå igenom någonting, speciellt med de lite svårare teknikerna. När man inte har krossat på länge kan det ibland kännas lite euforiskt. Idag däremot fanns ingen träning på schemat, då passade jag på att promenera istället. Var nere på stan en sväng och sedan upp till min mor som bjöd på middag. Stekt lever med någon kålblandning och hemmagjord pesto. Hur gott som helst. Sedan gick jag hem, resultatet för hela dagens (eftermiddagens/kvällens) promenad blev då 13.2km. Hela sträckan gjordes i mina vibram, och det känns lite i fötterna att de har fått jobba idag, trots att det inte var någon monstersträcka. Knät känns lite bättre efter en kortare träningsvila, men det är nog inte redo för någon löptur än. Får fortsätta med lite styrketräning och ”aktiv vila” i form av promenader och vanlig vardagsmotion ett tag till tror jag.

 

Att promenera har nästan blivit ett lyxigt inslag i min vardag sen jag tog körkort och började jobba. Jag kör dryga 60-70 mil i veckan så det är då väldigt skönt att ta en promenad till affären istället för att ta bilen till exempel. Det är samtidigt denna vardagsmotion fler och fler glömmer bort och förlitar sig sedan på att deras timme på gymmet senare på kvällen ska kompensera för en hel dags sittande. Det fungerar tyvärr inte så, hur gärna vi än vill tro det. Jag har turen att ha ett jobb där jag oftast inte är stillasittande och får ibland till och med ta i när jag lyfter saker eller klättrar på maskiner. Det är perfekt enligt mig, för det varierar hela tiden och det kan nästan likna stenåldersträning, fast i fabriksmiljö.

Något annat som har fångat mitt intresse de senaste veckorna är debatten om nyckelhålsmärkningen. Ena parten (livsmedelsverket) är sura för att de har propagerat för denna sedan 1989 då livsmedelsverket registrerade denna symbol som varumärke, och nu helt plötsligt väljer folk fetare produkter. Andra parten tycker att symbolen är förlegad och har tappat sitt förtroende och syfte. På livsmedelsverkets hemsida kan man läsa om nyckelhålsmärkningen. Där står att Nyckelhålet står för saker som mindre fett, socker och salt och mer kostfiber och fullkorn. Visst det låter ju (till viss del) jättebra, men bara för att dessa några av dessa punkter är uppfyllda betyder det inte att ett livsmedel skulle vara nyttigt. På Svenska Dagbladets hemsida såg jag en intressant artikel om att det var för mycket E-nummer i viss nyckelhålsmärkt mat. Den kan ni hitta här. Där tas det upp exempel som påläggsskinka, margarin och bröd. Och anledningen till att dessa produkter innehåller så många E-ämnen är för att deras råvaror är antingen så närings- och smakfattiga från början eller så innehåller produkten så mycket vatten att det behövs massa konstiga ämnen för att överhuvudtaget hålla ihop produkten. Nyttigt värre! Min åsikt, som aldrig någonsin tittat efter nyckelhålsmärkningen i affären, är att de kan skrota den. Symbolen gör inget annat än att invagga oss i falsk säkerhet samtidigt som det sprider fettskräcken här i landet, och sedan 2009 även i Norge och Danmark. Klart att folk går upp i vikt när de tror att de äter nyttiga livsmedel, som sedan visar sig vara fyllt med socker och diverse tillsatser (skogaholmslimpan till exempel) för det har ju livsmedelsverket sagt…

Nej… lär er tänka kritiskt istället. Bryr ni er om vad ni stoppar i er så leta reda på informationen själva, låt er inte bli matade av pengahungriga företags propaganda.

passande bild från en debatt sida
http://www.kostdemokrati.se/debatt/2012/03/07/fett-trenden-som-oroar-experterna/