tisdag 3 september 2013

Jag lever!


Så vad har jag att säga om tillvaron då? Förra gången jag skrev var innan EM och det skulle ju komma ett inlägg om hur det hade gått. Vi kan börja där.
Det är ju inte längre några nyheter vad som hände under EM så det kommer inte bli någon längre utläggning om det. Tävlingen i sig var väldigt bra och höll tidsplanen imponerande bra, förutom på söndagen då laggrenarna utfördes. Det var bra mat, bra information och allting flöt på riktigt smidigt måste jag säga. På lördagen då jag tävlade individuellt blev det inga medaljer för mig. Jag har försökt ta med mig så mycket som möjligt från den tävlingen för att ta lärdom. I mönster är det svårt, förutom att jag känner till de misstag jag gjorde i de specifika mönstren jag fick göra. I sparring var det rätt lätt att säga vad som var fel – jag behöver bli mer aggressiv. Jag är alldeles för snäll och försöker vänta in min motståndade, och på den här nivån är det helt fel taktik. På den här nivån har man inte råd att ge sin motståndare något andrum. Så jag har en del att jobba med! De testade många nya regler det här mästerskapet vilket betydde nya rutiner, nya taktiker och nya misstag. Missförstå mig rätt, jag skyller inte på någonting, det var ju lika för alla. Den 23-27 oktober är det VM i Benidorm, spanien. Förhoppningsvis kommer reglerna vara mer etablerade och många barnsjukdomar fixade. Men på söndagen däremot fick jag komma hem med två bronsmedaljer. En från lagsparringen och en från lag-spec. Spec är här en förkortning för speciella tekniker, där man ska hoppa högt och sparka på planka typ. Det är fem olika hoppsparkar och varje person i laget tar varsin. Jag skulle hoppa över en ribba på 140cm och sparka en sidspark, vilket gick bra! Vi fick chans att göra omhopp för att kunna ta guldet, och då blev min teknik framlottad igen. Denna gången skulle jag hoppa över 150cm, det gick inte lika bra. Vilket var riktigt retligt för mig, då jag hade klarade det på World Cup i Brighton förra året (fast då råkade jag även sparka i ställningen istället för plankan..). Efter ett gäng omhopp så fick vi iallafall nöja oss med ett brons!


Mitt hopp på 140cm!
Foto av familjen Olofsson